Vacum - Flugor och rosor (Röd vinyl)

Remastrad LP i röd vinyl av bandets tredje album släppt 1985.

Efter inspelningen av Den sista vintern lämnar Cathrine bandet för att starta Dockhuset och Sankan tar klivet över till Diestinct och senare flytt till New York för att trumma med Richard Lloyd (ex Television). In klev i stället Magnus Lindh (ex Rasta Hunden) och Patrik Högl. Denna upplaga av bandet blev snart en mycket tight livemaskin och även den version av bandet som gjorde mest spelningar. Ständigt spelande från Kalix i norr till Malmö i söder. Så det var ett mycket samspelt band som spelade in sitt tredje album på rekordtid den där hösten 1984. Vacums första album gjordes på tre veckor, andra på två och tredje på en vecka. Men efter den snabba inspelningen gick det i stå. De fastnade i olika mixningar och tvivel. Vilket gjorde att bandet hade lite svårt att förhålla sig till plattan så här i efterhand då den inte riktigt lät som det var tänkt från början. Det har alltid gnagt att de första – lite råare mixarna – som aldrig användes – nog ändå var bättre. Därför var de förlösande att gå tillbaka till rullbanden på de olika mixarna och konstatera att de bästa mixarna faktiskt var de som till slut hamnade på plattan. Dessutom att kunna få lyfta den ett extra snäpp med dagens teknik och Björn Engelmann vid mastringsbordet. Flugor och rosor släpptes i januari 1985 och fick ett mycket blandat mottagande. Det var antingen hyllningar eller sågningar. Nästan inget däremellan. Man antingen älskade eller hatade plattan. Idag känns den väldigt egen med långa, nästan symfoniska postpunklåtar som studsar mellan electronika och rock. Här finns allt från nyckelharpa till körpartier via punkställ och mäktiga syntpartier. Som helhet blir denna platta det mest melodiska bandet åstadkom i ett anfall av storslagen, lite oplanerad och helt ohämmad kreativitet hos ett högst egensinnigt band.
1. Radion
2. Flugor och rosor
3. Rysk roulette
4. Blå ögon
5. Rytmen
6. Mährits vals
7. Korståg
8. Kärlekens kleptomaner
9 Tennsoldat

Inspelad av Anders Muhr i Sveriges Radios studio, Sundsvall 1985